Rund utan påsk
Undrar när musten ska gå ur mig. Har varit igång nu i över en vecka och någon gång måste jag ju landa, frågan är bara vart?!
Påsken har varit väldigt trevlig fast helt avsaknad av påsk! På påskafton var det middag för en 70-åring, trerätters middag utan ett påskägg i sikte. Mina barn åkte till sin far på långfredagen så inga påskägg där heller. På påskdagen styrde vi kosan mot Götet och kompisar till Jonas. Där var det party och hårdrock och inte den minsta påskfjäder. Dagen efter åkte vi till Voxtorp och ytterligare kompisar till Jonas. Där fanns det påskpynt kvar men frun stod och rensade ur den sista påskmaten ur kylskåpet så där rök den ner i soporna... Vi hade en väldig trevlig vistelse där också och på tisdagsmorgon möttes mannen i huset och jag uppe. Vi konstaterade att det är väl som det bör att arbetarna syns till morgonkaffet sen drog han iväg till sitt jobb och så småningom drog jag iväg till tingsrätten i Helsingborg för en förhandling jag varit tvungen att inställa mig personligen. Efter en timme hade vi lyckats få till en förlikning. Kändes lite snopet att resa så långt för så "lite" men ibland ser mitt arbete ut så. Jag fick träffa väldigt många trevliga människor så jag är väldigt nöjd med trippen ändå.
På onsdagskvällen kom min bästis från Stockholm med sina tre goa barn. Innan jag hämtade dem på tågperrongen hämtade jag min yngsta son som inte ville missa detta. Han tyckte att väntan den dagen känts som två år! Gästerna stannade till söndagen och i vanliga fall brukar vi hitta på en massa att göra men inte denna gång för barnen hade fullt upp ändå, bland annat med att göra skräckfilmer. Men av resultatet att döma tror jag mer att det blev komedier för oj, vad dom skrattade när de kollade igenom de färdiga filmerna.
Nu har dock lugnet lagt sig över det lilla gröna huset på kullen. Eller lugnet, mellangrabben spelar Guitar hero för fulla muggar men det hör till vanligheterna här. Hunden är dessutom helt slut efter att ha haft sina vänner här (min kompis har två staffetikar). Det är så skönt med hundar som vet vart de hör hemma så det blir aldrig någon diskussion när de ses. Visserligen har min hund och den yngre av staffetikarna rykt ihop ett par gånger när de lekt men bryter så fort vi säger till och har inga kvarstående aggressioner. De ser mer ut som om båda är förvånade över hur det kunde hända och så leker dom igen.
Det enda som stör mig nu (förutom att jag börjar få lite smått panik med tanke på att det är mindre än en månad kvar till flytt) är att mina kläder har krympt trots avsaknad av påskmat och påskägg. Hm, hur gick det till?!
