bitchy.blogg.se

Det är märkligt hur stora förändringar det kan bli och hur man inte förstår vad rik man är förens det är försent. I detta fall menar jag inte rik på pengar utan på anhöriga, såna som står på rad när det är födelsedagar och som man vet att man alltid firar allt tillsammans med. När jag gifte mig med min exman 1996 hade jag så många anhöriga så jag kunde nästan inte bjuda några vänner. Min dåvarande man hade tvärtom nästan ingen släkt så han fick bjuda alla sina vänner istället.

 Idag nästan sjutton år senare fyller mellangrabben 16 år och vi som firat honom är jag, min yngste son och min äldste son. Ja, förutom att hans far ringde och gratulerade honom också såklart.

Då när jag hade all min släkt tänkte jag aldrig på hur lyckligt lottad jag var som hade alla i livet. Jag hade farmor, farfar, mormor och morfar dessutom levde min mamma. Min mamma och jag hade dock ett väldigt komplicerat förhållande till varandra så under perioder talade vi inte med varandra och då blev det ju mindre firande på påsk etc men när vi var sams så var det ju alltid hon som slog på stora trumman vid högtider, det var hon som såg till att vi alla samlades och firade ihop. Vi kunde vara drygt 15 personer på julafton till exempel. Och vi hade roligt!

 Därför blir det så kännbart nu när det bara är jag och mina barn. Jag önskade så att dom också skulle få uppleva det jag upplevt. Det som varit positivt iallafall. Vissa saker vill jag absolut inte att dom ska få uppleva! Jaja, det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå. Just nu önskar jag oss en utlandsresa...Den borde inte vara så långt borta ;-)

Oj, så mycket som hänt på senaste tiden! Jag har jobbat, jobbat och jobbat. Dessutom har jag sålt mitt hus och under tiden varit jourhem åt två små barn förutom varannanveckamamma åt mina egna tre barn. Det krävs en kvinna för allt detta och inte vilken kvinna som helst ;-)

Barn ja, eller rättare sagt jourbarn var en helt ny erfarenhet. Nu handlade det om för mig kända barn nämligen mina syskonbarn men ändå så var jag tvungen att ställa om mig. Från att varit ensam varannan vecka var jag nu med barn. Från att ha kunnat åka ifrån mina egna barn på helgmorgonen för att kunna rida var jag nu fast igen med barn som vaknade före mig!

Men så mycket roligt vi hann med under de dryga två månaderna som dom bodde hos mig! Och så mycket roligt dom säger när dom är små. Som t ex när sexåringen frågar mig hur man stavar till Jonas och fyraringen svarar _ Det börjar med en krok... Och när vi hade ett samtal om körkort och fyraåringen frågar mig om varför jag har ett körkort och jag svarar eftersom jag är tillräckligt gammal och hon då spärrar upp ögonen och undrar om jag är gammal. Jag kunde lugna henne med att jag bara är tillräckligt gammal för att ha körkort ;-)

Hur mysigt är det inte att bära en lealös unge från soffan till deras säng?! Mina egna är 17, 15 och 10 så det var ett tag sen jag bar dom även om den minsta bara är några år sen.

Mina egna barn är pojkar och jourbarnen var fickor, är flickor den äldsta uti fingerspetsarna. Hon är uppväxt i mina högklackade med mina smycken hängandes runt hals och handled. Favoritleken var när de fick leka med mina skor, ok, inte mina skyhöga pumps från Steve Madden eller mina nitstövletter från Tiamo men annars....

Vi hade väldigt annorlunda samtal mot vad jag normalt har vid frukostbordet och överhuvudtaget var det annorlunda att ha flickor runt omkring sig. Jag älskar höga klackar och kvinnliga kläder, vilket är totalt likgiltigt för mina söner. Så när jag hade varit och inhandlat kläderna jag skulle ha till ett releaseparty för deras skiva tjöt flickorna i kör när jag kom hem att de ville se kläderna och prova mina stövletter. Något som var helt nytt för mig så vi mannekänga och provade hela kvällen och kom försent i säng...

Mitt första inlägg.