bitchy.blogg.se

Nä, ingen tweet idag heller från sonen. Önskar så att de fick sin chans. Inte bara för deras skull faktiskt utan även för min egen. Det var jätteroligt och spännande att följa matcherna även om det var lite jobbigt när sonen spelade i USA.\n Jag kunde få gå upp på natten för att se en match för att sedan gå och lägga mig igen. Klart jag ville se det live så mycket jag kunde. Satt även och tittade på telefonen när vi hade övning med hemvärnet. Inte för att jag såg så bra men lite kunde jag hänga\n med. Och inte för att jag hänger med så bra heller, grabbarna försöker förklara och visa men det går fort och är lite för invecklat för mig men jag förstår när de gjort något bra, det märks om inte annat på kommentatorerna. Vad jag inte heller har hängt med\n i är utvecklingen. Klart jag tittat och hejat på sonen från det att han var amatör. Men jag blev förvånad när en av sonens kompisar kom fram till mig på ICA och frågade om jag hade sett matchen som var kvällen innan. Jo, svarade jag och tänkte för mig själv\n att jag är ju typ närmast sörjande så det vore väl skamligt om jag inte hade det. Det gjorde vi med, svarade kompisen. Vi samlades några stycken och såg på matchen tillsammans.\n

Så gjorde min pappa och hans kompisar när de såg på tipsextra på lördagarna när jag var liten. Nu är det alltså esport man samlas och tittar på men fortfarande grabbgäng.

Många är dom som jag fått förklara för att esport är en sport. Forskning har visat att man kan jämföra med en rallyförare bara det att i just detta spel, som mina söner spelar, så ska de även hålla koll på varandra och motståndarna så de\n pratar med varandra hela tiden. Det är en satsning de gör. De "sitter inte bara hemma och spelar spel" även om de också tycker om spelet. Äldsta sonen som är den mest drivande och fokuserade tittar på hur andra spelar spelet när han inte tränar själv. Han\n har även förstått vikten av att äta rätt och träna kroppen så han gymmar de flesta dagarna i veckan. Jag har som sagt fått utstå en hel del kritik. Personer som trott sig vara måna om mig har t.o.m. gett mig rådet att kasta ut grabbarna på gatan eftersom de\n är gamla nog nu att försörja sig själva, att jag måste klippa navelsträngen och sluta curla dem. Grabbarna lever alltså till mesta delen på mig. Jag jobbar dessutom på annan ort så jag pendlar två timmar per dag. Och visst skulle jag önska att de hjälpte till\n mer hemma men det är ändå mitt val att låta dem leva på mig för att kunna satsa på en karriär inom esporten. Den är kortvarig, du kan inte hänga med i spelet när du blir lite äldre så snart är deras chanser att leva på sin hobby borta. Då kan de plugga och\n ta igen det de missat när de spelat. Men att som äldsta sonen redan gjort, innan han fyllde 20 år flyttat till Berlin och bodde där till och från i nästan två år och sedan en säsong i LA. Varit på träningsläger i Sydkorea (ja, de har många bra spelare där\n så därför förlägger man träningsläger där.) Jag minns en gång när jag skjutsat honom till Arlanda och jag hörde honom fråga om han kunde checka in sitt bagage hela vägen. Han skulle byta flyg på vägen och jag har aldrig själv sagt så och blev lite paff över\n hur världsvan min då 22 åriga son var. Det är också en av anledningarna till att jag inte köper nya skor i första taget och äter lite för mycket falukorv och kyckling för min smak. För att de ska få uppleva allt det där som bara är få förunnat. Dessutom tjänar\n de bra så nästa år kanske jag får en fin födelsedagspresent av dom. Gärna att de anlitat en städfirma som kan sanera mitt hem efter att de suttit här dag ut och dag in och spelat i drygt ett år och bara varit utanför dörren när de gymmat, handlat eller när\n jag tvingat ut dem :-P Tur jag har en trevlig granne jag kan hänga hos så jag kan vistas i ett hem utan kaos eller behöver saneras. Men det är ett annat ämne.

Varje morgon tittar jag om äldsta sonen tweetat. Han ska göra det när han kommit över 1000 poäng. Innan han berättade att han skulle göra det så frågade jag mellansonen varje dag om han kunde vara snäll och gå in och titta på hur många\n poäng och vilken plats som hans storebror och lillebror har. Äldsta och yngsta grabbarna vill nämligen få proffskontrakt. Äldsta sonen har haft det tidigare men efter en skada fick han sluta spela men har nu läkt och sadlat om till en annan position och försöker\n alltså nu göra comeback. Yngsta sonen åker med på köpet. Inte för att han inte är duktig, båda ligger på högsta nivån på den server de spelar på, av 2 000 000 konton så ligger de bland de 300 bästa. När äldsta sonen hoppade av fotbollsgymnasiet för att ägna\n sig åt esport på heltid blev jag galen. Jag har alltid hävdat att man ska sköta skolan först och spela sen. Att man måste ha en grund att stå på. Så när sonen ville få förnyat pass för att dra iväg till ett gaminghouse vägrade jag. Han var minderårig och jag\n ville att han skulle tillbaka till skolan. Vi gick i klinch och han slutade ha kontakt med mig. Och jag förstod inte. Förstod inte att det går att göra karriär i esport. Förstod inte hur duktig min son var och ambitiös. Det sistnämnda borde jag ha vetat men\n ibland är jag ojämnt begåvad. Och framförallt förstod jag inte vilken möjlighet det var för honom. Nu vet jag och kan stötta dom båda två. Klart jag har en inre önskan om att de skulle ha tagit studenten och fått stå där och skrika "fy, fan vad vi är bra"\n men nu blir det inte så. Och tänk om de inte får ett proffskontrakt nu. Är jag en dålig mamma då som låtit dem sitta hemma och spela? Jag har fått utstå en hel del kritik och kan bara tänka vad de säger bakom min rygg. Men det får stå för andra. Har de inget\n viktigare att prata om än mig så varsågoda.