bitchy.blogg.se

Nä, ingen tweet idag heller från sonen. Önskar så att de fick sin chans. Inte bara för deras skull faktiskt utan även för min egen. Det var jätteroligt och spännande att följa matcherna även om det var lite jobbigt när sonen spelade i USA.\n Jag kunde få gå upp på natten för att se en match för att sedan gå och lägga mig igen. Klart jag ville se det live så mycket jag kunde. Satt även och tittade på telefonen när vi hade övning med hemvärnet. Inte för att jag såg så bra men lite kunde jag hänga\n med. Och inte för att jag hänger med så bra heller, grabbarna försöker förklara och visa men det går fort och är lite för invecklat för mig men jag förstår när de gjort något bra, det märks om inte annat på kommentatorerna. Vad jag inte heller har hängt med\n i är utvecklingen. Klart jag tittat och hejat på sonen från det att han var amatör. Men jag blev förvånad när en av sonens kompisar kom fram till mig på ICA och frågade om jag hade sett matchen som var kvällen innan. Jo, svarade jag och tänkte för mig själv\n att jag är ju typ närmast sörjande så det vore väl skamligt om jag inte hade det. Det gjorde vi med, svarade kompisen. Vi samlades några stycken och såg på matchen tillsammans.\n

Så gjorde min pappa och hans kompisar när de såg på tipsextra på lördagarna när jag var liten. Nu är det alltså esport man samlas och tittar på men fortfarande grabbgäng.

Många är dom som jag fått förklara för att esport är en sport. Forskning har visat att man kan jämföra med en rallyförare bara det att i just detta spel, som mina söner spelar, så ska de även hålla koll på varandra och motståndarna så de\n pratar med varandra hela tiden. Det är en satsning de gör. De "sitter inte bara hemma och spelar spel" även om de också tycker om spelet. Äldsta sonen som är den mest drivande och fokuserade tittar på hur andra spelar spelet när han inte tränar själv. Han\n har även förstått vikten av att äta rätt och träna kroppen så han gymmar de flesta dagarna i veckan. Jag har som sagt fått utstå en hel del kritik. Personer som trott sig vara måna om mig har t.o.m. gett mig rådet att kasta ut grabbarna på gatan eftersom de\n är gamla nog nu att försörja sig själva, att jag måste klippa navelsträngen och sluta curla dem. Grabbarna lever alltså till mesta delen på mig. Jag jobbar dessutom på annan ort så jag pendlar två timmar per dag. Och visst skulle jag önska att de hjälpte till\n mer hemma men det är ändå mitt val att låta dem leva på mig för att kunna satsa på en karriär inom esporten. Den är kortvarig, du kan inte hänga med i spelet när du blir lite äldre så snart är deras chanser att leva på sin hobby borta. Då kan de plugga och\n ta igen det de missat när de spelat. Men att som äldsta sonen redan gjort, innan han fyllde 20 år flyttat till Berlin och bodde där till och från i nästan två år och sedan en säsong i LA. Varit på träningsläger i Sydkorea (ja, de har många bra spelare där\n så därför förlägger man träningsläger där.) Jag minns en gång när jag skjutsat honom till Arlanda och jag hörde honom fråga om han kunde checka in sitt bagage hela vägen. Han skulle byta flyg på vägen och jag har aldrig själv sagt så och blev lite paff över\n hur världsvan min då 22 åriga son var. Det är också en av anledningarna till att jag inte köper nya skor i första taget och äter lite för mycket falukorv och kyckling för min smak. För att de ska få uppleva allt det där som bara är få förunnat. Dessutom tjänar\n de bra så nästa år kanske jag får en fin födelsedagspresent av dom. Gärna att de anlitat en städfirma som kan sanera mitt hem efter att de suttit här dag ut och dag in och spelat i drygt ett år och bara varit utanför dörren när de gymmat, handlat eller när\n jag tvingat ut dem :-P Tur jag har en trevlig granne jag kan hänga hos så jag kan vistas i ett hem utan kaos eller behöver saneras. Men det är ett annat ämne.

Varje morgon tittar jag om äldsta sonen tweetat. Han ska göra det när han kommit över 1000 poäng. Innan han berättade att han skulle göra det så frågade jag mellansonen varje dag om han kunde vara snäll och gå in och titta på hur många\n poäng och vilken plats som hans storebror och lillebror har. Äldsta och yngsta grabbarna vill nämligen få proffskontrakt. Äldsta sonen har haft det tidigare men efter en skada fick han sluta spela men har nu läkt och sadlat om till en annan position och försöker\n alltså nu göra comeback. Yngsta sonen åker med på köpet. Inte för att han inte är duktig, båda ligger på högsta nivån på den server de spelar på, av 2 000 000 konton så ligger de bland de 300 bästa. När äldsta sonen hoppade av fotbollsgymnasiet för att ägna\n sig åt esport på heltid blev jag galen. Jag har alltid hävdat att man ska sköta skolan först och spela sen. Att man måste ha en grund att stå på. Så när sonen ville få förnyat pass för att dra iväg till ett gaminghouse vägrade jag. Han var minderårig och jag\n ville att han skulle tillbaka till skolan. Vi gick i klinch och han slutade ha kontakt med mig. Och jag förstod inte. Förstod inte att det går att göra karriär i esport. Förstod inte hur duktig min son var och ambitiös. Det sistnämnda borde jag ha vetat men\n ibland är jag ojämnt begåvad. Och framförallt förstod jag inte vilken möjlighet det var för honom. Nu vet jag och kan stötta dom båda två. Klart jag har en inre önskan om att de skulle ha tagit studenten och fått stå där och skrika "fy, fan vad vi är bra"\n men nu blir det inte så. Och tänk om de inte får ett proffskontrakt nu. Är jag en dålig mamma då som låtit dem sitta hemma och spela? Jag har fått utstå en hel del kritik och kan bara tänka vad de säger bakom min rygg. Men det får stå för andra. Har de inget\n viktigare att prata om än mig så varsågoda. 

 Förutom att jag är oerhört ostrukturerad i min packning så tänker jag hela tiden att det där är det ingen idé med, jag ska ju flytta. Detta innebär att jag har ett väldigt dammigt hus, fredagsmys är en plåga nuförtiden. Hur myser man i ett dammigt hus?! 

 Min utekruka som står i trappen har inte fått sina vårpenséer, jag ska ju flytta till en lägenhet utan balkong så det går ju bort, istället är den fortfarande prydd med påskris. Jag hade kycklinggula och mörkblåa fjädrar i år. Nu är dom väldigt solblekta så ljusgul och ljusblått är vår melodi här. Jag irriterar mig på pulkorna som fortfarande står framme men ska jag verkligen bära bak dom till förrådet för att bära fram dom igen om två veckor?!

Undrar när musten ska gå ur mig. Har varit igång nu i över en vecka och någon gång måste jag ju landa, frågan är bara vart?!

 Påsken har varit väldigt trevlig fast helt avsaknad av påsk! På påskafton var det middag för en 70-åring, trerätters middag utan ett påskägg i sikte. Mina barn åkte till sin far på långfredagen så inga påskägg där heller. På påskdagen styrde vi kosan mot Götet och kompisar till Jonas. Där var det party och hårdrock och inte den minsta påskfjäder. Dagen efter åkte vi till Voxtorp och ytterligare kompisar till Jonas. Där fanns det påskpynt kvar men frun stod och rensade ur den sista påskmaten ur kylskåpet så där rök den ner i soporna... Vi hade en väldig trevlig vistelse där också och på tisdagsmorgon möttes mannen i huset och jag uppe. Vi konstaterade att det är väl som det bör att arbetarna syns till morgonkaffet sen drog han iväg till sitt jobb och så småningom drog jag iväg till tingsrätten i Helsingborg för en förhandling jag varit tvungen att inställa mig personligen. Efter en timme hade vi lyckats få till en förlikning. Kändes lite snopet att resa så långt för så "lite" men ibland ser mitt arbete ut så. Jag fick träffa väldigt många trevliga människor så jag är väldigt nöjd med trippen ändå.

 På onsdagskvällen kom min bästis från Stockholm med sina tre goa barn. Innan jag hämtade dem på tågperrongen hämtade jag min yngsta son som inte ville missa detta. Han tyckte att väntan den dagen känts som två år! Gästerna stannade till söndagen och i vanliga fall brukar vi hitta på en massa att göra men inte denna gång för barnen hade fullt upp ändå, bland annat med att göra skräckfilmer. Men av resultatet att döma tror jag mer att det blev komedier för oj, vad dom skrattade när de kollade igenom de färdiga filmerna. 

 Nu har dock lugnet lagt sig över det lilla gröna huset på kullen. Eller lugnet, mellangrabben spelar Guitar hero för fulla muggar men det hör till vanligheterna här. Hunden är dessutom helt slut efter att ha haft sina vänner här (min kompis har två staffetikar). Det är så skönt med hundar som vet vart de hör hemma så det blir aldrig någon diskussion när de ses. Visserligen har min hund och den yngre av staffetikarna rykt ihop ett par gånger när de lekt men bryter så fort vi säger till och har inga kvarstående aggressioner. De ser mer ut som om båda är förvånade över hur det kunde hända och så leker dom igen. 

 Det enda som stör mig nu (förutom att jag börjar få lite smått panik med tanke på att det är mindre än en månad kvar till flytt) är att mina kläder har krympt trots avsaknad av påskmat och påskägg. Hm, hur gick det till?!

Det är märkligt hur stora förändringar det kan bli och hur man inte förstår vad rik man är förens det är försent. I detta fall menar jag inte rik på pengar utan på anhöriga, såna som står på rad när det är födelsedagar och som man vet att man alltid firar allt tillsammans med. När jag gifte mig med min exman 1996 hade jag så många anhöriga så jag kunde nästan inte bjuda några vänner. Min dåvarande man hade tvärtom nästan ingen släkt så han fick bjuda alla sina vänner istället.

 Idag nästan sjutton år senare fyller mellangrabben 16 år och vi som firat honom är jag, min yngste son och min äldste son. Ja, förutom att hans far ringde och gratulerade honom också såklart.

Då när jag hade all min släkt tänkte jag aldrig på hur lyckligt lottad jag var som hade alla i livet. Jag hade farmor, farfar, mormor och morfar dessutom levde min mamma. Min mamma och jag hade dock ett väldigt komplicerat förhållande till varandra så under perioder talade vi inte med varandra och då blev det ju mindre firande på påsk etc men när vi var sams så var det ju alltid hon som slog på stora trumman vid högtider, det var hon som såg till att vi alla samlades och firade ihop. Vi kunde vara drygt 15 personer på julafton till exempel. Och vi hade roligt!

 Därför blir det så kännbart nu när det bara är jag och mina barn. Jag önskade så att dom också skulle få uppleva det jag upplevt. Det som varit positivt iallafall. Vissa saker vill jag absolut inte att dom ska få uppleva! Jaja, det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå. Just nu önskar jag oss en utlandsresa...Den borde inte vara så långt borta ;-)

Oj, så mycket som hänt på senaste tiden! Jag har jobbat, jobbat och jobbat. Dessutom har jag sålt mitt hus och under tiden varit jourhem åt två små barn förutom varannanveckamamma åt mina egna tre barn. Det krävs en kvinna för allt detta och inte vilken kvinna som helst ;-)

Barn ja, eller rättare sagt jourbarn var en helt ny erfarenhet. Nu handlade det om för mig kända barn nämligen mina syskonbarn men ändå så var jag tvungen att ställa om mig. Från att varit ensam varannan vecka var jag nu med barn. Från att ha kunnat åka ifrån mina egna barn på helgmorgonen för att kunna rida var jag nu fast igen med barn som vaknade före mig!

Men så mycket roligt vi hann med under de dryga två månaderna som dom bodde hos mig! Och så mycket roligt dom säger när dom är små. Som t ex när sexåringen frågar mig hur man stavar till Jonas och fyraringen svarar _ Det börjar med en krok... Och när vi hade ett samtal om körkort och fyraåringen frågar mig om varför jag har ett körkort och jag svarar eftersom jag är tillräckligt gammal och hon då spärrar upp ögonen och undrar om jag är gammal. Jag kunde lugna henne med att jag bara är tillräckligt gammal för att ha körkort ;-)

Hur mysigt är det inte att bära en lealös unge från soffan till deras säng?! Mina egna är 17, 15 och 10 så det var ett tag sen jag bar dom även om den minsta bara är några år sen.

Mina egna barn är pojkar och jourbarnen var fickor, är flickor den äldsta uti fingerspetsarna. Hon är uppväxt i mina högklackade med mina smycken hängandes runt hals och handled. Favoritleken var när de fick leka med mina skor, ok, inte mina skyhöga pumps från Steve Madden eller mina nitstövletter från Tiamo men annars....

Vi hade väldigt annorlunda samtal mot vad jag normalt har vid frukostbordet och överhuvudtaget var det annorlunda att ha flickor runt omkring sig. Jag älskar höga klackar och kvinnliga kläder, vilket är totalt likgiltigt för mina söner. Så när jag hade varit och inhandlat kläderna jag skulle ha till ett releaseparty för deras skiva tjöt flickorna i kör när jag kom hem att de ville se kläderna och prova mina stövletter. Något som var helt nytt för mig så vi mannekänga och provade hela kvällen och kom försent i säng...

Mitt första inlägg.